Allt vi går igenom lämmar avtryck i vår personlighet.
Minnen flyttar oss tillbaka...minnen som kommer från en känsla av ett tyg...en doft eller ord, en rörelse.
I flera dagar har jag längtat efter en röd sammetsstol att få sjunka ner och att få följa med in i dramatikens förtrollade värld.
Att svepas med i handlingen, att tappa tid och rum!
Eller stå på scenen kliva ut i ljuset, känna ögonen riktas emot scenen.
Förväntningar i luften, nervositeten att se sina nära och kära i publiken och veta att denna dag har du tränat inför gå ut och leverera det du ska...ge publiken ett avtryck ett minne.
Att efter föreställningen få känna sig fulländad. Utpumpad att man gett allt av sig själv och känna lättnad.
Så idag kramar jag om tygstycket i röd sammet...andas in dammdoften en gammal doft av rök och historia sluter ögonen och drömmer att ridån går upp, sveps ner i drömmarnas land.
Och minns en gång det som varit!
